Vill du hjälpa till att bekämpa bröstcancern, den vanligaste cancerforman hos kvinnor? Läs här!

Celldelning och celldöd i kroppen

Vår kropp består av miljontals celler. Det finns ca 200 olika typer av celler, alla med olika funktioner. Cellerna är grupperade i vävnader och vävnaderna bildar organ. Tre olika processer påverkar ett organs storlek: cellproliferation, celldifferentiering och celldöd. Alla tre processerna är aktiva under individens hela livsperiod. De krävs för embryots, fostrets och barnets utveckling och för att den vuxna organismen ska kunna fungera normalt. I den vuxna människans kropp har varje organ en bestämd storlek. Det är nödvändigt för kroppens normala funktion att storleksförhållandet mellan olika organ upprätthålls.

Cellproliferation innebär att celler växer och delar sig, d.v.s. att cellantalet ökar med bibehållen cellstorlek. Detta resulterar i att vävnaden och därmed organet blir större. Celldifferentiering innebär att varje cell erhåller egenskaper som är specifika för just denna celltyp och gör att cellen kan utöva sina funktioner. Cellproliferation och celldifferentiering styrs av gener. Celldöd kan naturligtvis bero på att cellen dukar under efter att ha utsatts för skador utifrån. Men det finns också en programmerad celldöd som är reglerad, inte slumpmässig, och till nytta för kroppen. Programmerad celldöd styrs också av gener.

Det är nödvändigt att förstå hur cellproliferation, celldifferentiering och celldöd regleras. Först då kommer man kunna förstå individens normala biologiska utveckling och, dessutom, uppkomsten av många sjukdomstillstånd. Cancer är ofta ett resultat av en okontrollerad cellproliferation. Cancer kan också uppstå om den programmerade celldöden är lägre än normalt. Om den programmerade celldöden är större än normalt kan degenerativa tillstånd uppstå, t.ex. Alzheimers sjukdom och andra neurologiska sjukdomar som kännetecknas av att nervceller dör.

Ett flertal gener deltar i regleringen av cellproliferation, celldifferentiering och celldöd. Några av dem har en roll i alla tre processerna och de fungerar alla inom ett komplext nätverk av signalsystem. Inom vår forskning studerar vi de tre processerna och deras reglering. Till våra försök använder vi oss av celler som växer i kultur. Vi odlar cellinjer från mus, hamster och människa. Vi använder oss av olika molekylärbiologiska metoder för att undersöka genernas funktion.

Vi har koncentrerat vår forskning till en grupp ämnen som kallas för polyaminer. Polyaminerna är putrescin, spermidin och spermin. Polyaminerna finns i alla celler hos djur, växter och bakterier. De har stor betydelse vid DNA-syntes, RNA-syntes och proteinsyntes, men man känner inte till deras exakta funktion. Polyaminerna bildas inuti cellerna vid reaktioner som katalyseras av enzymer. Polyaminerna bryts också ner enzymatiskt och cellerna kan dessutom ta upp polyaminer från sin omgivning. Varje cell kontrollerar genom dessa tre mekanismer mycket noggrannt sina polyaminnivåer. Vilande celler har mycket låga polyaminhalter. När celler stimuleras till att proliferera ökar syntesen av polyaminer. Om man hämmar syntesen av polyaminer och därigenom motverkar en ökning av den cellulära polyaminhalten, slutar cellerna att proliferera. Cellen behöver alltså polyaminer för att proliferera, men man vet inte vad polyaminerna har för funktioner. I ett forskningsprojekt utreder vi polyaminernas funktion i prolifererande celler.

Man vet bland annat att polyaminerna stabiliserar DNA-molekylen. Man vet också att DNA bryts ner vid programmerad celldöd. Kanske är det så att nedbrytningen av polyaminer har en reglerande funktion vid programmerad celldöd. Denna möjlighet undersöker vi i ett annat projekt.

I västvärlden drabbas ca var tionde kvinna av bröstcancer och en tredjedel av de som får bröstcancer dör av sin sjukdom. Kvinnor med bröstcancer får olika typer av behandling. En del tumörer uppvisar stor känslighet för behandlingen, medan andra inte gör det. Förmodligen beror detta på att olika brösttumörer har olika typer av fel i de gener som styr cellproliferation, celldifferentiering och celldöd. Vi försöker klargöra, om det finns ett samband mellan olika bröstcancertypers känslighet för olika cellgifter och de fel som finns i cancercellernas gener. Vi hoppas att denna forskning ska leda till bättre och mer specifika behandlingsplaner för bröstcancer. Läs mer om polyaminer och cancer.


Back

Sidansvarig: Inger Ekström
Frågor om webbplatsen: Webbgruppen
Ansvarig enhet: Biologiska institutionen

Last modified 13 Dec 2011

Bilden ovan visar separation av DNA från en enda odlad cancercell med s.k. elektrofores. Cellen har behandlats med etoposid, ett cellgift som används vid cancerbehandling.

Lund University, Box 117, SE-221 00 Lund, Sweden. Tel: +46 (0)46 222 00 00