Direktrapportering från klimatförhandlingarna i Doha

Under FNs klimatförhandlingar i Doha, 26 nov - 7 dec, rapporterar och reflekterar Terese Göransson på Klimatportalen. Terese är masterstudent i Tillämpad klimatstrategi vid Lunds universitet. Under hösten har hon gjort praktik vid UNFCCCs sekretariat i Bonn, Adaption Programme, och hjälper under klimatförhandlingarna sekretariet samt fungerar som observatör för Lunds universitet. Terese skriver just nu på en kvalitativ uppsats som behandlar effekter av klimatförändringaen på migrationsmönster. 

Du hittar alla Tereses rapporter på denna sida, med det senaste överst. 

6 dec: Den privata sektorn och klimatförhandlingarna

2 dec: Mer än klimat - känsliga politiska frågor

30 nov: Om öppna och stängda möten, viskande i korridorerna och sidoevents

27 nov: ”If you want to walk fast, walk alone. If you want to walk long, walk together”

25 nov: Förväntningar, förberedelser och paradoxer

 

6 dec: Den privata sektorn och klimatförhandlingarna

Även om det bara är statsrepresentanter som kan rösta och ta beslut under konventionen är det inte bara utsända från regeringar som gör sig hörda under COP, även den privata sektorn dyker upp här och var. Exempelvis hölls under fredagen den 30 november ett sidoevent organiserat av Private Sector Initiative (under UNFCCCs Nairobi Work Programme). Sidoeventet syftade till att visa upp exempel på vad den privata sektorn kan bidra med i arbetet med anpassning till klimatförändringen. UNFCCCs exekutiva sekreterare Christiana Figueres talade i sitt öppningsanförande om att klimatförändringen på olika sätt är påfrestande för den privata sektorn men att det även finns många möjligheter till att ta fram hållbara och lönsamma anpassningslösningar.

Lönsamhet och goda exempel
Lönsamheter i ett engagemang från den privata sektorns sida kan arta sig på olika sätt. Genom att som företag fungera som samarbetspartner till Private Sector Initiative kan företaget i fråga exempelvis rekommendera framtida projekt under konventionen samt lämna in information om projekt som tagits inom den privata sektorn. Dessa projekt kan sedan fungera som goda exempel för andra företag i startgroparna till andra satsningar, beskriva vad man har lärt sig och ge förslag på vad man skulle kunna göra bättre samt naturligtvis själv lära från andra samarbetspartners erfarenheter. På så sätt fungerar samarbetet som ett ömsesidigt givande och tagande, den privata sektorn implementerar utsläppsminskande och/eller anpassningsinriktade handlingar, vilket driver klimatarbetet framåt, sprider kunskap och väcker engagemang, samtidigt som ett samarbete med UNFCCC och klimatprojekt i allmänhet är bra marknadsföring och sänder ut goda signaler om företaget. Talare under eventet var bland andra representanter från Coca-Cola Femsa samt från Nestlé Middle East.

Bild från Private Sector Initiative Sidoevent. Foto: Terese Göransson
Sidoevent "Private Sector Initiative", på bilden syns Francisco Suarez Hernandez, Coca-Cola FEMSA; Rainer Mueller, Nestlé Middle east; Daniele Violetti, UNFCCC; Christiana Figueres, UNFCCC; Ian Noble, GAIN; Emerson Resende, UNFCCC. Foto: Terese Göransson

Momentum for Change
Ett annat arrangemang som pågår under konferensen är det så kallade Momentum for Change. Projektet lanserades under COP 17 i Durban. Det som är lite speciellt med det här projektet är att det, till skillnad från det mesta som sekretariatet arbetar med, inte är en förfrågan från staterna utan ett fristående initiativ, vilket ger sekretariatet en möjlighet att arbeta mer fritt. Momentum för Change visar, i likhet mer Nairobi Work Programmes Private Sector Initiative, upp goda exempel, lärdomar, svårigheter och möjligheter från implementerade projekt. Årets upplaga öppnades under tisdagen av bland andra FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon och under onsdagen och torsdagen lanserades nya initiativ, ett som döpts till Women for Results och ett andra som heter Innovative Financing for Climate-friendly Investment. I öppningsceremonierna i Doha deltog prominenta gäster som Heather Grady, vice VD för the Rockerfeller Foundation, Mary Robinson för The Mary Robinson Foundation, Lord Nicholas Stern samt Simon Brooks, vice VD för European Investment Bank.

Bild från konferenslokalen i Doha. Foto: Terese GöranssonBild inne i konferenslokalen i Doha. Foto: Terese Göransson

Är det lämpligt att samarbeta med multinationella storföretag?
Det som diskuterats livligt i konferenslokalens koridorer, åtminstone NGOs emellan, handlar om lämpligheten i dessa samarbeten mellan sekretariatet och den privata sektorn och då i synnerhet multinationella storföretag. Till fördelarna räknas upp att man genom dessa storföretag når ut med information till så oändligt många människor och till aktörer som man kanske annars aldrig hade nått. Till nackdelarna hör att dessa storföretag ofta pekas ut som bovarna i klimatdramat och att ett samarbete med dem riskerar att underminera UNFCCCs trovärdighet. Dessutom ifrågasätts förtjänsten av handlingarna, vissa menar på att dessa projekt är lönsamma historier som därför ändå hade genomförts. Företaget däremot vinner trots det bra marknadsföring och goodwill och kanske en massa sålda enheter varor. Storleken på en eventuell vinst för klimatet är svår att uppskatta i nuläget och debatten är kluven. Om tillräckligt momentum för förändring finns får framtiden utvisa.

Terese Göransson, precis hemkommen från COP18

Vill du veta mer?

Läs mer om Private Sector Initiative

Läs mer om Momentum for Change

 

3 dec: Mer än bara klimat – känsliga politiska frågor

Det påpekas ofta att klimatförändringen handlar om mer än bara högre temperaturer, havsnivåhöjning, smältande isar och ökad frekvens av oväder. Genom sina indirekta effekter påverkar klimatförändringen även aspekter som ekonomisk utveckling och vår hälsa. Under COP/CMP då klimatförändringen diskuteras på internationell, politisk nivå märks även andra, politiska effekter och implikationer.

Under lördagen hölls den avslutande panel-förhandlingen för den första veckan för att stänga mötena för de båda Subsidary Bodies (SBI och SBSTA), vilket även innebar första gången då Palestina kunde delta som non-member observer state i stället för non-member observer entity, i och med att FNs generalförsamling ett par dagar innan gav Palestina denna nya status. Det spekulerades en del om huruvida det skulle märkas under förhandlingarna, men det gjorde det inte, i alla fall inte utåt. Politiskt kan jag tänka mig att förändringen säkerligen inte gick obehindrat förbi.

Budskap på bussar i Doha. Foto: Terese GöranssonBudskap på bussar i Doha. Foto: Terese Göransson 

Vad kostar det att förlora sitt barndomshem?
En av de allra hetaste frågorna hittills, och som jag redan rapporterat om, är den gällande Loss and Damage programmets framtid. Parterna lyckades inte enas under veckan utan frågan har nu flyttats över från SBI till COP. Arbetsprogrammet är nytt och egentligen inte särskilt stort men som SBIs ordförande uttryckte det under det avslutande mötet behandlar området frågor som ligger många stater, i synnerhet Small Island Developing States (SIDS) nära hjärtat. Exempelvis frågor som kompensation för förlust av exempelvis land och i förlängningen kultur och tradition är politiskt känsligt och även svår att vetenskapligt behandla då det handlar om kompensation för förluster som inte har en tydlig prislapp. Hur sätter man egentligen ett pris på hur mycket det kostar att förlora sitt barndomshem och tvingas flytta till ett land med annan kultur och andra värderingar och där man inte känner sig hemma? Vilka ska kompenserar och vilka ska inte kompenseras? Frågor som dessa har representanterna brottats med och kommer fortsätta med från och med måndag då frågan alltså förs vidare till COP.


Doha. Foto: Terese Göransson

Doha, Quatar. Foto: Terese Göransson

Blandat mottagande för reglering av könsfördelning

En annan fråga som i alla fall för mig oväntat dök upp gäller rasism och etnisk diskriminering. Under den första förhandlingen under SBIs 21a agandaföremål - ett nytillägg som reglerar könsfördelning i organisationens processer. Kort gick förslaget, ursprungligen från EU, ut på att sträva mot en jämnare könsfördelning i hela UNFCCCs process. Indien föreslog här att man även bör få till en balans mellan representation av kvinnor från utvecklings- respektive utvecklade länder. Förslaget fick blandat mottagande. G77 och Kina tog emot förslaget positivt medan andra parter ansåg att det skulle göra att vi får en onödig splittring kvinnor emellan när det som egentligen behövs är sammarbete och strävan mot ett gemensamt mål, en respons som Indiens representant tog emot som ett försök att gå emot och splittra processen och sa sig känna sig utpekad som rasist och mycket förolämpad.

På sätt och vis kan man kanske säga att splittringen löste sig genom konventionens processer i och med tidspressen att får fram ett förslag på beslutstext att presentera för SBI. Staterna kompromissade och förhandlade till slut fram att man istället för att ha en balanserad fördelning mellan utvecklings- och utvecklade länder istället ska sträva mot en balanserad regional fördelning för olika nomineringar under UNFCCC-processen. Texten antogs senare av SBI och kommer nu läggas fram som en rekommendation till beslut för COP. Inga parter invände och endast USA tog mikrofonen men då för att lyfta fram vikten av frågan för USA samt för att tacka för ett gott samarbete och en kompromissfylld anda från alla parter.

Terese Göransson

Vill du veta mer?

FNs radio angående Palestinas ändrade status

CNN om Palestinas ändrade status

Loss and Damage programmet

Förslagstext angående könsfördelning och ökat deltagande av kvinnor i UNFCCCs processer

 

30 november: Om öppna och stängda möten, viskande i korridorerna och sidoevents

Här i Doha och under COP rent generellt pågår väldigt mycket vid sidan av de officiella förhandlingarna och säkerligen tas de allra flesta beslut i skymundan för världens vakande ögon.

Det finns olika typer av möten. Förutom de stora förhandlingarna, de som sänds via web-TV bland annat, finns det så kallade ”informals”. Till dessa har även observatörer tillträde, det vill säga, så länge Parties, staterna själva, inte bestämmer sig för att hålla mötet bakom slutna dörrar. Jag har försökt få reda på hur vanligt det är att dessa möten i praktiken är stängda men hittills inte sett någon statistik på det. Som jag tidigare rapporterat om menar i alla fall SBIs ordförande att det är viktigt med deltagande från civilsamhället, om det stämmer bör fler och fler möten hållas öppna. Något som skulle vara intressant att följa upp!
Bild från ett sidoevent organiserat av Coastal Association for Social Transformation Trust (COAST Trust) på ämnet Climate Forced Migrants. Foto: Terese Göransson

Bild från ett sidoevent organiserat av COAST Trust (Coastal Association for Social Transformation Trust), på ämnet Climate Forced Migrants. Foto: Terese Göransson

Öppna och stängda möten - informals

Förutom informals finns det även något som kallas för ”informal informals”. Dessa möten är alltid stängda och finns bland annat till för att kunna förhandla mer ostört när förhandlingarna strandat eller för att snabba upp processen då kommentarer från utomstående annars kan ta upp en stor del av mötestiden. Kanske kan en part tänka sig att vika sig i en fråga mot att få igenom ett annat kontroversiellt förslag.

Ett sådant försök prövade exempelvis Colombias representant med under det öppna informals gällande framtiden för Adaptation Committee under eftermiddagen. Colombia gick då med på ett tillägg till det förslag på beslutstext som lagts fram av USA, under upprepade påpekanden om den kompromissvilja som visades och med hopp om att mötas av samma flexibla mottagande ”gällande andra, svåra, frågor”. Huruvida försöket gav ett lyckat resultat får vi kanske se under morgondagens avslutande förhandlingar för de båda Subsidary Bodies, Subsidary Body for Implementation (SBI) och Subsidiary Body for Scientific and Technological Advice (SBSTA). Naturligtvis pågår förutom olika mer eller mindre öppna möten även en hel del snack och diskussioner i korridorerna.

Sidoevents och viskande i korridorerna
Hur som helst, förutom informal informals och mingel och viskande i korridorerna och kring middagsborden pågår även en hel del så kallade sidoevent. Under dessa har olika NGOs, IGOs samt UNFCCC själva möjligheten att hålla presentationer och seminarium för att gå mer in i detalj i vissa frågor och/eller marknadsföra och lyfta fram en särskild fråga. Varje dag pågår, i synnerhet under lunchen och kvällen, flera parallella events med olika profiler. Exempelvis har IPCC presenterat sitt senast publicerade material och gjort reklam för nästa års påbörjande av publicering av den femte rapporten. United Nations University, UNU och andra FN-relaterade organisationer har även de hunnit med ett antal olika föreläsningar, men även mindre kända gräsrotsrörelser har möjligheten att presentera resultat av undersökningar och sprida budskap.

Så här på plats trodde jag att jag skulle ha bra koll på vad som pågår men det var nog ganska naivt tänkt. I alla fall känner jag mig, så här mot slutet av den första veckan, om något möjligen mer förvirrad. Inte nog med att de kanske allra viktigaste förhandlingarna pågår utanför den officiella bevakningen är det fysiskt omöjligt att följa alla förhandlingar. I regel pågår det minst fyra möten och/eller sidoevent samtidigt. Istället verkar de flesta förlita sig på de många uppdateringar från olika observatörer som återfinns på nätet.

NGOs som sprider sitt budskap i Doha. Foto: Terese Göransson

Några av de många NGOs (Non Governmental Organizations) som finns på plats i Doha. Foto: Terese Göransson

De många NGOs på plats producerar mycket eget material och försöker på olika sätt påverka delegaterna och sprida sitt budskap. Bland de lite mer uppseendeväckande försöken kan nämnas de aktörer som står med skyltar med budskap och välkomnar oss på morgonen. Dock får jag säga att det hittills har varit väldigt lugnt och ordnat och jag har inte sett några manifestationer. Jag åkte nog hit med bilder från COP 15 och de stora demonstrationerna i Köpenhamn i bakhuvudet. Kanske kommer protester öka nästa vecka när ländernas (miljö)ministrar kommer hit för den avslutande veckans förhandlingar, men först är det alltså dags att se resultatet av den första veckans ansträngningar.

Terese Göransson

Vill du veta mer?

Mötesprogram COP18

Program för sidoevents

Earth Negotiations Bulletins nyhetsbrev

   

27 november: ”If you want to walk fast, walk alone. If you want to walk long, walk together”


”If you want to walk fast, walk alone. If you want to walk long, walk together”. Med denna uppmaning till sammarbete öppnade förra årets ordförande för COP 17/CMP 7, Maite Nkoana-Mashabane, COP 18/CMP 8.

Redan från och med de allra första uttalandena kunde sammarbete urskiljas, fast då förstås inte mellan alla deltagare (då hade förhandlingarna nog inte behövt hålla på i två veckor), utan mellan ett antal mer eller mindre tydligt utkristalliserade grupper.

Grupperingar, samarbete och splittring
Olika grupperingar går att hitta såväl med geografisk som politisk samanhållning, samt sakfrågevis som exempelvis stater med samma typ av ekosystem. Det verkar finnas så många olika grupperingar som dessutom är överlappande (en och samma stat kan ingå i otaliga konstellationer) att det inte riktigt går att hålla koll på dem eller förstå hur de gör när de ibland är eniga och ibland inte.

  Samarbete var ett tydligt fokus redan under öppningstalet av COP18. Foto: Terese Göransson

Samarbete var ett tydligt fokus redan under öppningstalet av COP18. Foto: Terese Göransson 

Efter de två första dagarna ser det ut som att grupper som AOSIS (Alliance of Small Island States), SIDS (Small Island Developing States), LDC (Least Developed Countries), G77 och Kina och African Group verkar vara hyffsat överens i många frågor, liksom USA, Australien och Nya Zeeland på den motsatta sidan, medan EU försöker hålla sig lite mitt emellan. Alltså ungefär samma visa som under de senaste konferenserna. Uppmaningar till samarbete hörs dock även från delegaterna, liksom en önskan om att fokusera på sakfrågorna och försöka att hålla debatten så avpolitiserad, och effektiv, som möjligt. Exempelvis citerade Papua Nya Guineas delegat under SBSTAs öppnande Voltair med att säga att ”perfection is the enemy of the good” och menade på att parterna måste vara beredda att kompromissa för att komma framåt. Dock framstår det faktum att det inte bara pågår ett möte under samma tak utan otaliga (se nedan) som kanske det tydligaste beviset för den stora splittring som finns i de internationella klimatförhandlingarna, de goda intentionerna till trots.

Såväl öppnandet av COP/CMP som SBI and SBSTA under måndagen, som öppnandet av de tre Ad Hoc grupperna (AWG-KP, AWG-LCA och ADP) under tisdagen verkar ha gått relativt smärtfritt. Enbart SBI var tvungna att fortsätta under den andra dagen med att öppna upp alla delar av agendan. Konferensens första dag handlar framförallt om just agendan och dess delar. Jag måste erkänna att jag inte var helt med på det från början. Jag brukar förvisso följa COP men rapporteringen kring konferensen brukar ofta fokusera på själva öppningsceremonin. Här på plats är det dock bara en väldigt liten del av själva starten.

"Det handlar om planetens och mänsklighetens välmående"
Ordföranden för SBI Tomasz Chruszczow höll även i en frågestund för observatörer. Under mötet poängterade han hur stort COP egentligen är. Med ”stort” i det här sammanhanget syftade han inte på antalet deltagare, storleken på konferenslokalen eller de många parallella förhandlingarna utan på att klimatförändringen och vad vi ska göra åt det, nej det är mycket större än så, menade Chruszczow. Det handlar om vår planets såväl som mänsklighetens välmående, i och med att klimatförändringen är så sammanlänkat med exempelvis livsmedelsförsörjning och hälsofrågor.

SBIs ordförande talade även om vikten av att många olika aktörer kommer till konferensen, att brett deltagande uppmanas och att det är viktigt att civilsamhället också får ge sin syn och dela med sig av sina erfarenheter. De många organisationerna som är här, däribland många andra FN organisationer, kan kanske ses som ett tecken på att det finns en stor vilja till samarbete och när Adaptation Committee öppnade sitt första möte handlade mycket om att länka arbetet kring anpassning till klimatförändringen för att minska dubbelarbete och öka effektiviteten.

Statyn som ska symbolisera moderskap och beskydd och som välkomnar alla deltagare i Qatar National Convention. Foto: Terese Göransson

Statyn "Maman" välkomnar alla deltagare i Qatar National Convention Centre. Foto: Terese Göransson 

Än så länge har konferensen alltså bjudit på såväl sammarbete som splittring. Kanske kan den staty som välkomnar alla deltagare in i Qatar National Convention Centre inspirera till förening. Statyn heter ”Maman” och ska symbolisera moderskap och beskydd, som en hyllning till konstnären Louise Bourgoise egen mammas styrka. Månntro kan den jättelika varelsen även påminna förhandlarna om nödvändigheten i att väva samman parternas långsiktiga mål samt uppmana till en gemensam ansträngning.

Terese Göransson
Student, Masterprogrammet i Tillämpad klimatstrategi och förstagångsdeltagare i COP

Konferensens delar:
• COP: Conference of the Parties
• CMP: Conference of the Parties serving as the Meeting of the Parties to the Kyoto Protocol
• SBI: Subsidiary body for Implementation
• SBSTA: Subsidiary Body for Scientific and Technological Advice
• AWG-ADP: Ad Hoc Working Group on the Durban Platform for Enhanced Action
• AWG-LCA: Ad hoc Working Group on Long-term Cooperative Action under the Convention
• AWG-KP: Ad hoc Working Group on Further Commitments for Annex I Parties under the Kyoto Protocol

Vill du veta mer? Se förslagsvis:
UNFCCC portal för virtuellt deltagande
Från portalen finns exempelvis en länk till Earth Negotiations Bulletin som uppdateras varje dag med de viktigaste händelserna

The Adaptation Committee

 


25 november: Förväntningar, förberedelser och paradoxer


Idag öppnar det gigantiska Qatar National Convention Center (QNCC) sina dörrar för att ta emot representanter från världens alla hörn. Enligt obekräftade uppgifter har hittills 22 000 personer registerat sig för konferensen. Detta kan jämföras med 24 000 för COP 15 i Köpenhamn men bara 12 000 för COP 16 i Cancun. Hur som helst blir det spännande att se hur intresset kring mötet är i år. Efter COP 15 och de skyhöga förväntningarna som för de flesta inte möttes känns det nästan som att luften gick ur hela klimatdebatten och inte riktigt kommit igen sedan dess. Kanske kommer intresset världen runt vara större i år. Efter de många naturkatastrofer och då kanske framför allt Sandy och all uppmärksamhet kring detta samt ny forskningsresultat och nu senast Världsbankens rapport om att vi inte går mot en uppvärmning med de två grader som ofta ses som mål för de internationella förhandlingarna, utan mot fyra grader, kan jag tänka mig att uppmärksamheten kommer vara något större än kring i alla fall de två senaste COP.

Gata och byggnader i Doha, huvudstad i Quatar. Fotograf: Terese Göransson

Dohas glänsande skyskrapor och grönska mitt i den karga öknen. En lämplig värdstad för FNs klimatmöte eller ett paradoxalt val? Fotograf: Terese Göransson. 

Förberedelser och aktiviteter under ytan
Trots att konferensen inte officiellt drar igång förrän imorgon (26/11) med den stora välkomstceremonin pågår en hel del aktiviteter under ytan. Hela veckan har det hållits förberedande möten för att förhandla fram ståndpunkter, se grupperingar och testa gränser. Hur mycket som på förhand är uppgjort är nog svårt att säga även för de mest insatta. Mycket kan säkert bero på hur trötta deltagarna är och på den allmänna stämningen.

Stämningen här i Doha rent generellt skulle jag annars beskriva som spänd förväntan. Runt om i staden har hela veckan synts tecken på att ett stort möte snart kommer att äga rum. Lite överallt har exempelvis än så länge obemannade informationsdiskar satts upp och unga, lokala volontärer hjälper förvirrade tillrätta. På hotellet undrar man stillsamt hur staden ska klara av att ta emot och logera ytterligare minst 5000 människor.

"Loss and damage"
Ett av de förberedande möten som hållits under veckan som gått är det stängda, informella mötet för Work Programme on Loss and Damage. Det är ett nytt område som har fått stor uppmärksamhet, inte minst i dagens upplaga av The Golf Times som har ett helt uppslag signerat detta område. ”Loss and damage” har beskrivit som det som blir över när utsläppsminskningar och anpassningsåtgärder har misslyckats. Att döma av de rekommendationer för framtida fokusområden för programmet som stater skickat in ligger stort fokus på kompensation och migration, två politiskt mycket känsliga områden. På sätt och vis kan det kanske ses som extra passande att ha det mötet just här, i ett land där bara cirka 20 procent av befolkningen ursprungligen kommer härifrån, resten har mer eller mindre permanent flyttat hit, och som planerar för en utökad arbetsinvandring för att möta det framtida förväntade behovet.

Att döma av de invånare jag hittills har träffat – taxichaufförer, hotellpersonal och affärsinnehavare, verkar immigranter till stor del komma från Indien och Bangladesh, en trend som är trolig att fortsätta om man håller med i de projektioner som utmålar en framtid med en hög andel migration som en konsekvens av klimatförändringen.

Bangladesh, en klimatförändringsförlorare?
Bangladesh är exempelvis ett av de länder som pekas ut som de största förlorarna när det kommer till klimatförändringens effekter, ett av de länder som kommer att drabbas värst av ”losses and damages”, vilket kan komma att leda till en högre andel av olika former av migration. I en av rekommendationerna till förhandlingarna från Bangladesh självt, som en del av the Least Developed Countries (LDCs) lyfts exempelvis de negativa effekterna på hälsa och försörjningsmöjligheter efter extrema väderhändelser ut. Fokus på åtgärder gällande migration och kompensation för förlust och skada krävs som en följd av detta.

Doha - en paradox byggd av olja och biltransport
Fast även om valet av plats kan kännas lämpligt för det förberedande mötet gällande The Work Programme on Loss and Damage är mitt första intryck av Doha som värdstad för COP 18 i det närmaste ett paradoxalt val. Alla dessa höga, glänsande skyskrapor omgärdade av grönska mitt i den karga öknen. Årets händelse när det kommer till internationella klimatförhandlingar i ett land som framställer sig självt som i framkant när det gäller en växling till ett hållbart, grönt samhälle men där själva samhället är byggt av inkomster från oljeindustrin och där det, trots det febrila nybyggandet, knappt finns några trottoarer utan bilburenhet mer eller mindre är ett måste.

Hur dessa förutsättningar och omgivningar kommer att påverka förhandlingarna återstår att se. Ett första smakprov får vi kanske redan under morgondagens invigningsceremoni och rapporteringen kring den. Har världen hunnit hämta andan sedan COP 15?

Terese Göransson
Student, Masterprogrammet i Tillämpad klimatstrategi och förstagångsdeltagare i COP

 

Vill du veta mer?

Information om Qatar och COP 18 från Qatar

Världsbankens rapport: Turn down the heat

The Work Programme on Loss and Damages hemsida för det förberedande mötet

LDCs rekommendationer till COP 18 angående The Work Programme on Loss and Damage

Publikation från International Organization of Migration, Environment, Climate Change and Migration in Bangladesh

 


Tillbaka

Uppdaterad: 2013-01-08

Lunds universitet Box 117, 221 00 Lund. Telefon: 046-222 00 00