Frågor om fästingars biologi

Hur gammal kan en fästing bli?

En vanlig fästinghona blir mellan två och sex år, vanligtvis tre år. åldern beror på hur lång tid de får vänta på sina tre blodmål. En vuxen hona äter tre gånger i livet (en hanne bara två), och tiden de får vänta mellan målen beror på flera faktorer, till exempel hur vanliga värddjuren är, och hur länge fästingen kan vara aktiv i sitt letande. Det senare beror i sin tur på temperatur och luftfuktighet. Varma vårar och höstar innebär att fästingarna kan vara aktiva längre tid, och därmed öka sin chans att hitta ett värddjur.

Vad är fästingar "bra till", eller varför finns det fästingar?

Liksom alla andra organismer är fästingarna till för att föra sina gener vidare till nästa generation. Inget djur eller växt är "till för att ätas". även om myggor äts av fåglar, föredrar de att inte bli uppätna.

Ekologiskt fungerar fästingar som parasiter och vektorer. På så sätt har de säkert stor betydelse för regleringen av värddjurspopulationerna, även om detta inte är särskilt välundersökt. Att de reglerar en population betyder att om värddjuren blir många, blir också parasiterna många, vilka då dödar, eller åtminstone försvagar, värddjuren så att de blir färre. En vektor är en organism som överför mikroorganismer, bakterier eller virus, från ett värddjur till ett annat.

Hur länge sitter en fästing fast?

Mellan två och tretton dagar, beroende på vilket stadium och var de sitter. Tre livsstadier suger blod, nämligen larv, nymf, och vuxen hona. Larven, som är drygt en halv millimeter lång, suger 3 till 5 dygn, nymfen, drygt en millimeter lång, 5 till 7 dygn och en vuxen hona, cirka två millimeter lång, 7 till 13 dygn.

Finns det olika slags fästingar?

Ja, det gör det. Förutom att det finns tre utvecklingsstadier av den vanliga fästingen, som är olika stora, larv ca 0,5mm, nymf ca 1mm och vuxen hona ca 2mm, finns det i Sverige minst 10 andra arter. De allra flest fästingar (ca 95%) av de som människor normalt kommer i kontakt med, hör just till arten "vanlig fästing", Ixodes ricinus.

På öland, Gotland och i Blekinge finns en annan art, som ser lite annorlunda ut, och som ibland kan angripa människor eller hundar. Den kan kallas Röd fästing på svenska, på latin heter den Haemaphysalis punctata.

En tredje art, som också kan angripa människor, men i synnerhet hundar, är en som på svenska kallas kennelfästing, Rhipicephalus sanguineus. Detta är en ursprungligen Afrikansk art, som med hundar spritt sig till medelhavsländerna, och andra delar av jorden med varmt klimat. Numera kan den finnas inomhus i Sverige, där den, i motsatts till andra fästingar, trivs utmärkt och kan fortplanta sig.

Ytterligare en art kommer människor ibland i kontakt med, nämligen fladdermusfästingen Argas vespertiliones. Dess udda utseende, som närmast kan beskrivas som en rund skiva, ca 2 till 3mm i diameter med ben på undersidan, gör emellertid att man knappast förknippar den med fästingar. Som namnet antyder finns den på fladdermöss, men kan komma in i bostäder om det finns fladdermöss i huset. De kan bita människor, vilket emellertid händer mycket sällsynt.


Tillbaka

Sidansvarig: Jonas Ekström
Frågor om webbplatsen: Webbgruppen
Ansvarig enhet: Lunds universitets biologiska museer

Uppdaterad: 2009-08-19

Lunds universitet Box 117, 221 00 Lund. Telefon: 046-222 00 00