Sida-kursen Urban Transport:
Felande länkar i transportsystemen
hindrar utvecklingen i tredje
världen
Ett fungerande transportsystem är som ett blodomlopp för ett
samhälle. Brist på fungerande kollektivtrafik, växande massbilism och
sviktande infrastruktur hotar så väl utveckling och miljö som invånarnas
hälsa och säkerhet i tredje världens städer. Sidas internationella
utbildningsprogram Urban Transport ges av Lunds universitet och hjälper
utvecklingsländer runt om i världen att identifiera problem och ta fram
mål och strategier för lösningar.
Den är
rusningstid i Dar es Salaam, Tanzania, och hundratusentals människor är
i rörelse på väg hem efter arbete och skola. Trafiken står nästan stilla
på huvudstråken som leder in och ut ur miljonstaden. Cyklister och
gående kryssar sig fram med livet som insats. Bilar kör på trottoaren
eftersom vägen är blockerad av gatuförsäljare och bussarna tar sig inte
fram.
Många av de 28 deltagarna i 2007 års omgång av Urban
Transport har samma problem i sina hemländer och nickar igenkännande när
Festo Mwanyika från Tanzania berättar om de utmaningar han och hans
kollegor har framför sig.
Det är näst sista dagen av den
fyra veckor långa utbildning som hållits vid Lunds Tekniska Högskola
under augusti och september. Det har varit intensivt, föreläsningar har
varvats med studiebesök och eget arbete.
Bengt Holmberg,
professor i trafikteknik vid LTH, är kursansvarig. Under hans ledning
har deltagarna formulerat en egen projektidé som de sedan ska genomföra
i sina respektive hemländer. Det handlar inte om några snabba
mirakellösningar utan om långsiktigt arbete vars effekter kanske syns
först efter flera år.
Årets deltagare kommer från
Afrika, Sydamerika och Asien. I takt med att länderna presenterar sina
projektidéer växer en bild fram av djupet och omfattningen av
utvecklingsländernas transportproblem. I flera länder saknas samlade
strategier i stadsplaneringen. Ett hinder är oklara ansvarsförhållanden
mellan inblandade myndigheter. Infrastrukturen är underdimensionerad för
den ständigt ökande trafiken och dåligt underhållen eftersom det saknas
finansiering. Efterlevnaden av trafiklagarna brister liksom resurser för
övervakning och sanktioner.
Ett av Urban Transports
viktigaste syften är därför att ge nya kunskaper och impulser och visa
att förändring är möjligt.
För Ajith
Ratnayake, ingenjör vid stadskontoret i Colombo på Sri Lanka har besöket
i Sverige fått honom att tänka i nya banor. Landets projekt ska handla
om en grupp trafikanter som i dag är marginaliserade intill
osynlighetens gräns, de gamla och de funktionshindrade.
- Vi
har ett särskilt ansvar gentemot de svaga, idag finns ingen respekt för
deras behov. Det handlar om människor med medfödda handikapp, om
synskadade och rörelsehindrade. Stora insatser tar tid och kostar mycket
men det går att göra mycket även med mindre åtgärder som att laga
trottoarer, måla upp gatu- och vägmarkeringar och sätta upp
trafiksignaler.
- Det jag slagits av här i Sverige är den
tillgänglighet som finns för äldre och funktionshindrade. Hos oss finns
inga handikapplatser på tåg eller bussar och inga handikappanpassade
toaletter. Här kan den som är handikappad röra sig ute i samhället som
vem som helst, på Sri Lanka göms de ofta i hemmen.
För
Transportministeriet i Colombia arbetar Lina Sierra Gutiérrez med ett
projekt som ska förse sju större städer med snabbussar. Två projekt är
igång, resten är på planeringsstadiet.
- Vårt
största problem är den snabbt växande bilismen med och de
trafikstockningar som det för med sig. Vi måste satsa på
kollektivtrafiken och göra det mer attraktivt att utnyttja den. I dag
täcker våra snabbusslinjer inte behovet och det behövs framförallt en
samordning med lokalbussarna som i Colombia ofta är privatägda.
-
Jag tycker att jag lärt mig mycket av utbildningen och det har varit
intressant att se hur transportsystemen här är utformade, hur det skapas
utrymme för till exempel gång- och cykelbanor. Jag får idéer till
områden som kan förbättras i Colombia även om de måste anpassas till
våra idéer och förhållanden.
Under
projekttiden får deltagarna hjälp och stöd från sina handledare vid
Lunds universitet och kan hålla kontakten med de andra i gruppen genom
e-learningplattformen Luvit.
Efter sex månader hålls ett
slutseminarium i en av deltagarländerna där projekten redovisas.
Värdland denna gång blir Colombia.
Uppdaterad:2010-05-05