Arla mys i Botan när Naturmorgon direktsänder

2012-01-20

05.45 LÖRDAG MORGON. Vit måne mot kall, svart himmel. Lund sover men i Botaniska trädgården är det tänt, det tropiska växthuset ligger som en bubbla av fuktig värme och ljus. Naturmorgon i P1 samlar ihop sig inför dagens sändning med Naturpanelen.

- Det är så skönt med radio för det finns inga krav på hur man ska se ut i alla fall, säger Susanne Åkesson, och gäspar. Hon är panelens fågelexpert och professor i zoologisk ekologi.

Dörren står på glänt för att släppa in alla sladdar som behövs till den provisoriskt uppbyggda radiostationen. Panelen dricker kaffe och äter ostfrallor och bollar dagens lyssnarfrågor. Programledaren går igenom dagens körschema, teknikern testar ljudet. Marie Widén, föreståndare i Botaniska trädgården, öppnar telefonslussen, där hon kommer att sitta posterad under sändningen.

- Jag svarar gärna när lyssnarna ringer, Naturmorgon är en kanal ut, och många av dem som besöker Botan vet inte om att det är en del av vårt arbete att svara på frågor från allmänheten. Vi svarar på runt 2.000 frågor per år, det tar en timme varje dag bara att beta av frågor i mejlkorgen. Då känns det naturligt att ställa upp i Naturmorgon också.

Trots den tidiga morgonen kommer 300.000 lyssnare att knäppa på radion mellan sex och åtta, och bli påminda om Botaniska trädgården i Lund. Fyra gånger om året samlas naturpanelen under kakaoträdet i växthuset. Förutom Susanne Åkesson är botanikern och förre chefen för Botaniska trädgården, ­Lennart Engstrand på plats och Dave Karlsson, entomolog, som svarar på allt om småkryp.

06.00 UPPLADDNING. Ekot går igång och plötsligt är tröttheten borta, småpratet slut. Alla reser sig unisont för att gå in i växthuset. En lampa lyser upp runt bordet, resten av djungelgrönskan ligger i mörker. Det droppar från träden, och luktar svagt av fuktig jord och fågelbajs. Nymfparakiterna och de kinesiska vaktlarna är vakna i rummet bredvid och hörs småprata. En myra ramlar ner från kakaoträdet och landar på Naturpanelens bord.

- Titta bort Dave, när jag gör mig av med den här krabaten, säger programledaren Lasse Willén och så drar signaturmelodin igång.

06.13 UT I ETERN. Lyssnarna frågar om allt från grodskrik (jo, de kan skrika), till varför ugglors ögon ser ut som paraboler. En lyssnare frågar om nålis, ett märkligt isfenomen. Lyssnaren har sett dessa vita skägg av iskristall på avbrutna trädgrenar i ett annars grönt Skrylle utanför Lund.

- Jag kallar det vätteskägg och vill man se dem så är det nu, det är ett sydsvenskt fenomen, som kräver den här årstiden och exakt det vädret vi har haft de sista dagarna, då iskristaller kan tränga ut och bilda skägg på vissa trädsorter, säger Lennart Engstrand och fortsätter att reda ut hur skägg av is kan växa fram.

Vi får också veta att magnoliorna lever farligt i år, den milda vintern har lurat träden till att knoppas redan. Kommer det en köldknäpp så är det kört, och i värsta fall får Lundagård klara sig utan de traditionstyngda blommorna den första maj.

7.35 UNDER SÄNDNING. Fältreportern Erik Kohlström kommer plötsligt inspringandes med sändningsryggsäck och mikrofon. Han tecknar till Susanne Åkesson och Lennart Engstrand att följa med in i rummet bredvid. De reser sig snabbt och följer med för att bli intervjuade om nymfparakiterna. I vanliga fall skulle reportern ha varit ute i skogen någonstans, men en tuff förkylning gör att nymfparakiterna får vara med istället. En gråblå gryning smyger sig på utanför växthuset. Ute i redaktionsrummet ringer det för fullt. Erik Kohlström kommer tillbaka, tar av sig ryggsäcken och slänger sig ner vid datorn igen och börjar mata ut lyssnarbilder på vätteskägg, nymfparakiter och grodor på facebook. Producenten Lisa Henkow lyckas få en uppringare att gå ut i gillestugan och byta till en telefon med bättre ljud. Lisa Henkow är biolog från början, men valde att läsa vidare till journalist i Lund.

- Jag såg att det fanns ett så stort glapp mellan forskarvärlden och allmänheten, och jag vill försöka bidra till att minska glappet, för mig är det en demokratifråga.

- Susanne Åkesson är fantastiskt exempel på en väldigt avancerad forskare som samtidigt lär sig av allmänheten. Jag beundrar hennes inställning, hon sätter sig aldrig på några höga hästar utan är intresserad på allvar.

07.53 SLUT. Programledaren trycker in en sista fråga innan signaturmelodin signalerar att det är dags att säga tack och hej.

- Där satt den och bra lät det! Programledaren Lasse Willén är helnöjd med dagens deltagare. I växthuset var mysfaktorn hög och troligtvis kändes det för alla som låg hemma under täcket och lyssnade. Utanför växthuset har det blivit dag. En andra frukost bland papper och datorer och sedan återstår bara att rulla ihop många meter sladd och köra hem radiobussen till Växjö.

Text: Jenny Loftrup

Foto: Kennet Ruona