Medarbetarenkäten: Vi jobbar för mycket!

2012-05-30

Man tycker om att arbeta vid Lunds universitet, men arbetar för mycket och ser inga särskilda utvecklings- eller karriärmöjligheter på jobbet.

Så kan man i mycket stora drag sammanfatta resultatet av den medarbetarenkät som gick ut till alla anställda i vintras.

LUM var med då projektledare Christer Eldh och Ingalill Rahm Hallberg (nyligen avgången prorektor) presenterade det sammantagna resultatet för hela Lunds universitet för Sektion Personal. Sektionen förväntas få en viktig uppgift i att tillsammans med fakulteterna fastställa och genomföra de förändringar som behövs för att komma till rätta med det som inte fungerar så bra för de LU-anställda.

Vid denna första presentation var det en redovisning rätt upp och ner utan indelning i fakulteter, kön, personalkategorier eller ålder. Analyser av undergrupper är en senare fråga och projektgruppen efterlyste inspel kring hur dessa grupper bör se ut. Ingalill Rahm Hallberg tror dock att könet är under­ordnat personalkategori när det gäller exempelvis hur man blir bemött och behandlad. Men kvinnor dominerar inom de administrativa yrkesgrupperna.

- Jag upplever att det finns stora spänningar mellan den administrativa och den akademiska personalen, sa hon.

Drygt hälften av alla som fick enkäten svarade på den. Fler kvinnor än män, de flesta medelålders som varit vid LU i mer än tio år. En tredjedel var teknisk/administrativ personal och resten akademiker. Christer Eldh konstaterade att av dem som svarat så hade 75 procent (på vissa fakulteter 90 procent) avlagt sin doktorsexamen vid Lunds universitet, vilket kan betyda att de inte varit på så många andra arbetsplatser.

- Det är inte tillfredsställande - vi bedriver ju faktiskt inte en internutbildning utan utbildar för samhället, kommenterade Ingalill Rahm Hallberg.

Till annat som inte är tillfredsställande hör resultatet inom "diskriminering och kränkande särbehandling". Mer än var tionde person har under det senaste halv­året lagt märke till att någon blivit utsatt för kränkande särbehandling och drygt sju procent anger att de själva varit utsatta.

- Alarmerande, sa Christer Eldh.

När det gäller utvecklingssamtal så hade 63 procent haft det, och upplevt dem som positiva - men inte direkt att de var så värdefulla vad gällde deras karriärmöjlig­heter. Hälften såg inga utvecklingsmöjlig­heter i jobbet och de upplevde inte heller sin chef som tydlig med vilka krav den har, ­eller som särskilt stöttande eller ­motiverande. Några visste inte ens vem som var deras närmaste chef.

Ledarskapsfrågor ligger Ingalill Rahm Hallberg varmt om hjärtat och hon menade att det är viktigt att inte göra chefer till synda­bockar. Det behöver inte vara fel på chefen, utan kan lika väl vara fel på organisationen som genom storinstitutionerna har ökat avståndet mellan chefen och de anställda.

- Trots att man är chef så har man ofta inga eller begränsade befogenheter, varken pengar eller ingångar till forskningen. Som akademiker vill man inte att någon lägger sig i ens jobb, sa hon.

LUs personalchef, Ingrid Estrada Magnusson, såg ett samband mellan frekvensen på utvecklingssamtalen, synen på karriärmöjligheter och på sin chef. Hon tycker att 63 procent är en alldeles för låg siffra.

- Det ena hänger ihop med det andra. Han man inte utvecklingssamtal blir det ingen vägledning och inga karriärmöjligheter. Här krävs kraftåtgärder - det ska vara obligatoriskt med sådana samtal, menade hon.

Lennart Nordberg som ingår i projektgruppen och är chef för Företagshälso­vården, menade att det var väldigt viktigt med ett ökat stöd till cheferna.

- Det är ett sätt att förbättra situationen för alla anställda, sa han.

Andra delar av enkäten handlade om stress och balansen mellan arbetet och privatlivet. Det visade sig att nästan var tredje har svårigheter att somna och över hälften känner sig uppe i varv hela tiden. Mer än var tredje har svårt att slappna av på fritiden och har ofta oroande tankar. Hälften är för trötta när de kommer hem för att göra de saker som de skulle vilja göra. Få anser att arbetet blir lidande av privatlivet medan nästan 40 procent anser att privatlivet blir lidande av arbetet.

- LU tar och privatlivet ger, konstaterade Christer Eldh.

Ytterligare resultat som var särskilt anmärkningsvärda var att över 60 procent inte anser att beslutsfattarna inom LU lyssnar på deras idéer och förslag, och inte heller tar dessa på allvar. Över 40 procent är inte heller säkra på att de kan uttrycka sina åsikter utan att det får negativa konsekvenser för dem. Slutligen tycker en klar majoritet att det är svårt att få saker gjorda vid Lunds universitet.

När projektgruppen presenterat även de enskilda fakulteternas resultat i jämförelse med vad som gäller för hela LU - så förväntar de sig att arbetsgrupper ska bildas för att ta fram förslag till förbättringar. Utformningen av medarbetarenkäten kommer bland annat från University of Bristol. Där har man genomfört enkäten tre gånger och kan jämföra hur de åtgärder man satt in påverkat arbetsmiljön.

- De har nått resultat. Men förhållandena vid engelska universitet är inte riktigt jämförbara med våra, sa Ingalill Rahm Hallberg.

Lennart Nordberg var bekymrad över resursfrågan.

- Finns det pengar till förbättringar? frågade han.

- Fel ände, tyckte Ingalill Rahm Hallberg. Först tar vi reda på vilka behov som finns, därefter ser vi vad det kostar och sen hur vi ska ordna de pengarna.

LUM återkommer till hur arbetet med resultaten av medarbetarenkäten fortskrider inom fakulteterna i nästa och kommande nummer.

Maria Lindh

Detta är bra vid LU

• Arbetet är meningsfullt (95%)

• Arbetet innebär positiva utmaningar (90%)

• Man är nöjd med sin förmåga att lösa problem (90%)

• Man har den utbildning som krävs för att kunna sköta jobbet (95%)

• Chefen litar på att man sköter sitt arbete (95%)

• Tonen i mailen mellan LU-anställda är bra (90%)

• Samarbetet med andra institutioner fungerar bra (86,9%)

• Den fysiska arbetsmiljön är bra (84,4 %)