Har forskning och innovation prioriterat ner utbildningen?

2012-05-30

Thore Husfeldt, datavetare, LTH:

– Jag är mest nöjd och tillfreds när jag undervisar, och om jag kunde skulle jag undervisa heltid. Men det är ingen karriärmöjlighet. Kanske har jag också accepterat att forskning är det enda som man kan mäta och väga…

– Skillnaden i status är dock irriterande. Och det är svårt att leva upp till ambitionen om forskningsbaserad undervisning om man vill vara ett massuniversitet och bedriva internationell spetsforskning samtidigt.

– Ändå finns enkla saker för att få in fler forskare i utbildningen. Lund kunde liksom IT-universitetet i Köpenhamn ta ett principbeslut om att ”detta är ett universitet där man både forskar och undervisar”. Man skrämmer inte bort bra forskare för att man också kräver att de ska undervisa – bara de får ett gediget administrativt stöd. Man kunde också fastställa en lägsta gräns för hur stor del av tjänsten som ska ägnas åt undervisning. Och medvetet erbjuda elitspår som kör parallella grundutbildningsprogram. Däremot tror jag inte på så kallad pedagogisk fortbildning av personalen – den ger jag inte mycket för.

Per Eriksson, rektor:

– Utbildningen har hamnat på efterkälken både när det gäller anslag och volym. Samtidigt är Lund forskningstungt – två tredje­delar av budgeten går till forskning. Det är fel att säga att forskning och innovation urholkat utbildningen. Universitetet har ett underbart valspråk – ”Beredd till bådadera”. Framtidens globala utmaningar – som att mätta en kraftigt växande befolkning och hejda klimathotet – kräver att vi är bra på alltihop: både på att utbilda många människor, forska och samarbeta med omvärlden.

– Vi vill vara ett universitet i världsklass och vägen dit är en starkare internationell kultur, som drivs på med ökad internationell rekrytering. Vi bör öka från dagens tio procent internationella studenter och forskare till tjugo procent. Det kommer att påverka både vår syn på undervisning – i USA prioriteras den ju högt – och främja rörligheten mellan lärosäten. Jag tror flertalet forskare vill undervisa och gillar kontakten med studenterna. Det gäller att göra det attraktivt och möjligt för dem.

Sven Strömqvist, vicerektor:

– Allt universitetet gör hänger ihop: forskning, utbildning, innovation. Det är en fråga om demokrati att få det att fungera och att ge alla en bra utbildning. Genom utbildningsprojektet EQ11 har vi fått goda idéer hur vi kan utveckla relationen mellan forskning och utbildning.

– Vår utbildning ska vara forsknings­baserad – men vår forskning ska också vara utbildningsbaserad. Det betyder att inom de områden vi utbildar ska vi också bedriva forskning – ett exempel är den nya lärarutbildningen och den nya institutionen för utbildningsvetenskap. På motsvarande sätt ska vi starta utbildning inom de fält där vi har bra forskning.

– Vi ska också arbeta mer gränsöver­skridande och ta vara på den bredd universitetet har, t.ex. genom att erbjuda våra studenter praktikplatser inte bara i arbets­livet utan också på andra fakulteter. Vi behöver utnyttja vår inre potential, få fart på ett dynamiskt samspel mellan forsknings- och utbildningsmiljöer. Forskningslabb och avancerad utrustning ska användas mer inom utbildningen. Lundastudenter ska själva formulera och genomföra undersökningsmoment inom olika forskningsprojekt.

– Innovation handlar inte bara om kommersialisering av forskningsrön, utan är i hög grad kopplat både till utbildning och forskning. Vi har ett samhälle med växande klyftor och stora problem. Det är en demokrati- och överlevnadsfråga att vi kan göra en stor majoritet delaktig i det som är den akademiska kompetensen: att tänka, analysera och tillsammans med andra utveckla ny kunskap och nya lösningar på problem.

Karin Salomonsson, entolog och styrelseledamot i LUIS:

– Jag tycker inte att Lunds universitet nedprioriterat utbildningen. Utbildnings­frågor är viktiga och det finns många eldsjälar. Att ”köpa sig fri från undervisning” behöver heller inte betyda att man inte gillar att undervisa, snarare att det kräver så mycket kringarbete att man aldrig hinner med forskningen. Men visst saknar jag utbildningspolitiska strategiska satsningar, så som man satsat inom forskningen. På sikt går vi annars mot ett forskande gäng och ett undervisande gäng.

– När det gäller innovation måste det få betyda olika saker, inte bara kommersialisering. Innovation kan lika gärna handla om en samverkan med samhället som rustar våra studenter för arbetslivet.

– Vi har varit för inåtvända. Jag ser ingen motsättning mellan kunskapsbildning och samverkan. Vi ska självklart värna den akademiska integriteten i all samverkan. Näringslivet söker ju upp universitetet för att man vill ha ett annat inspel. Vi är bra på att granska, bryta ner och förstå saker på djupet. Men vi ska inte bidra till oskäliga vinster, och vill ICA exempelvis ha tillgång till vår ögonrörelseforskning för att se hur kunden hittar bland hyllorna, så ska de betala för det.

Merle Jacob, professor i företagsekonomi:

– Det finns många utmaningar och grundläggande frågor som måste diskuteras inom utbildningen, men som inte alls varit lika synliga som forskningsfrågorna.

– Till att börja med måste man ställa sig en närmast filosofisk fråga: Är det utbildning eller bildning vi vill ha? Och vilken roll ska utbildning spela i Sverige? Ska vi revidera målet att 50 procent av varje årskull ska ha en högre utbildning? Kanske har vi för mycket fokus på den högre utbildningen och borde istället satsa mer på att förbättra den vanliga skolan? Vilka färdigheter vill vi att befolkningen ska ha? Och är vägen dit en stor mängd medborgare med en medioker högre utbildning? Eller vore Sverige bättre rustat om en majoritet av befolkningen hade en bra gymnasieutbildning? Detta behöver vi fundera på.

Torgny Roxå, pedagogisk utvecklare:

– Jag ser två motstridiga rörelser – en som uppmuntrar och en som motverkar engagemang i undervisning och utbildning. Inom universitetet finns ett starkt intresse för undervisning. Tänk på all tid som lärare lägger på pedagogiska kurser. Det engagemanget är jag säker på att studenterna märker. Allt fler fakulteter skapar också pedagogiska belöningssystem och vi blir bättre på att bedöma pedagogiska meriter. Allt detta kommer inifrån.

– Samtidigt har omvärlden förändrats. Det lönar sig mer att vara en duktig forskare i dag än för tio år sedan. Konkurrensen är stenhård och allt färre får de verkligt stora anslagen, vilket inte hindrar att många drömmer om det. Hela den akademiska kulturen genomsyras och signalen är tydlig: Är du bra på att undervisa kan du i bästa fall räkna med glada studenter och gott rykte som pedagog. Är du bra på att forska kan du kamma hem 70 miljoner, massor av doktorander och bli världsberömd…

Intervjuer: Britta Collberg