Gästtyckaren: Det behövs fler kaptener vid LU!

2012-05-30

Simon Wetterling, avgående ordförande för Lunds universitets studentkårer, LUS, tycker till om ledarskap vid universitetet.

Som ordförande för Lunds universitets studentkårer har jag under det senaste året åtnjutit en insyn i Lunds universitet som är få förunnad. Att vara studenternas representant i universitetsledningen är såväl krävande som lärorikt. Här vill jag dela med mig av några lärdomar som jag plockat upp under året som gått.

”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.”

Under vårens rektorsuppvaktning poängterade jag vikten av kommunikation. Lunds universitet är en stor, decentraliserad och mångfacetterad organisation. Detta innebär att det finns gott om gränser; gränser mellan ämnesområden, mellan lärare och studenter, mellan akademi och omvärld. Om inte universitetet ska slitas sönder av att alla springer åt olika håll måste vi ha ett gemensamt språk som överbrygger dessa gränser. Universitetets framtidsplaner måste förmedlas till alla delar av organisationen, oavsett om det handlar om forskningsinstitut, omfördelningar eller hög­skolestiftelser etc. Den kritik som eventuellt uppstår måste bemötas sakligt och omgående. Och i de fall då vi inte vet hur framtiden kommer att te sig bör vi vara öppna med det, och sträva efter att ändra på det.

”Det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse.”

Hur mycket man än kommunicerar kommer det alltid att finnas oenigheter, tillfällen då konsensus inte är möjligt. I sådana situationer måste universitetets beslutsfattare bita i det sura äpplet och avgöra frågan, hur impopulärt det än må vara. Ofta ursäktar man sig här genom att likna akademiskt ledarskap med att ”valla katter” eller ”dirigera cirkusakter”. Den här typen av språkbruk underminerar den egna auktoriteten och gör det svårare att fatta tyglarna när det faktiskt behövs. I min värld finns det två typer av ledare: kaptener och galjons­figurer. Jag tror att det behövs fler kaptener inom universitetet.

”Man kan inte bemästra vinden, men man kan bemästra seglet.”

Tyvärr räcker det inte med bra ledare för att trygga ett universitetets framtid. Faktum är att vi är beroende av ­otaliga intressenter för vår fortsatta framgång. Regeringen och riksdagen beslutar om hur stort anslag vi får. Privata forskningsfinansiärer kompletterar det statliga anslaget, dock ej förbehållslöst. Internationella rankinglistor hjälper och stjälper vårt anseende runt om i världen. Partneruniversitet avgör våra möjligheter att erbjuda utbytesprogram till våra studenter. Och Högskole­verket tar bort våra examensrätter om vi, i deras mening, inte håller måttet. Detta ställer höga krav på oss att optimera vår verksamhet inom ramen för de förutsättningar som råder. Dock kan vi inte göra allt. Vi måste prioritera och investera i det som gynnar Lunds universitet på lång sikt, och avveckla det som inte för oss framåt.

Jag befinner mig i slutet på mitt uppdrag. Inte en dag passerar utan att någon frågar mig om jag kommer sakna ordförandeskapet. Svaret är enkelt, nej. Jag kommer gladeligen att återgå till mina studier, för jag har lärt mig allt som denna roll kan lära mig. Därtill är jag övertygad om att Lunds universitet vilar i goda händer. Ett stort tack till alla som jag har haft nöjet att jobba med, jag hoppas att vi möts igen.

Simon Wetterling

Ordförande LUS