Samförstånd inom fiskenäringen kunde ge mer hållbart fiske i Öresund

2012-09-11

Nästa år väntas EU ändra sin starkt kritiserade fiskepolitik. Ett ”ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart” fiske är det nya målet, som innebär ändrade spelregler för både fiskare och fisk. Fyra lundaforskare undersöker nu vad detta betyder för Öresundsfiskets del.

Sju av tio fiskbestånd inom EU är idag överfiskade, eftersom fiskebidragen lett till alltför många och effektiva båtar. I fortsättningen ska stödet gå mer till att utveckla tjänster och produkter kring fångster som inte skadar bestånden.

–   Det kan handla om att ursprungsmärka fisken eller på andra sätt garantera dess kvalitet, att ta hand om den i egna rökerier, eller att lansera nya maträtter, säger Filippa Säwe från Institutionen för service management.

Det senare förslaget beror på att fiskarna i framtiden inte får slänga tillbaka den del av fångsten de inte vill ha. De måste ta med sig allt in till hamn, och konsumenterna kan därför få lära sig laga gratänger och soppor på råvaror som är helt nya i fiskdisken.

Filippa Säwe och hennes kollega Johan Hultman deltar i projektet Soundfish, där de undersöker vad Öresundsfisket betyder för alla dem som fiskar. Samtidigt studerar LU-biologerna Anders Persson och Anders Nilsson hur torsken mår, och Staffan Waldo från SLU räknar på ekonomiska modeller.

Jämfört med sina likar i Kattegatt och Östersjön har torsken i Öresund det ganska bra, eftersom trålfiske i sundet är förbjudet för sjöfartens skull. Det enda kommersiella fiske som tillåts är garnfiske, dvs. fiske med nät. Detta är mycket bättre för havsbotten och även – eftersom det är mindre super­effektivt än trålfiske – bättre för fisken.

– I Öresund är torsken ovanligt välmående, och dessutom ganska stor eftersom man avstår från att ta de minsta tillåtna fiskarna. Hur stor fisk som tas upp bestämmer ju fiskekaptenerna själva genom maskstorleken på sina garn, säger biologen Anders Persson.

Fast det kunde vara ännu bättre, menar hans kollega Anders Nilsson.

– Om man kunde vänta lite till och låta fisken fortplanta sig ytterligare en säsong skulle beståndet i Öresund med större säkerhet bli hållbart. Dessutom skulle garn­fiskarna få mer betalt per fisk, eftersom torskarna skulle bli större.

Men en sådan frivillig begränsning kräver enighet, och det är en bristvara i samband med Öresundsfisket. Det vet Filippa Säwe och Johan Hultman efter sina intervjuer, hamnbesök och möten.

– För det första har ju yrkesfiskare, sportfiskare och husbehovsfiskare – ofta jordbrukare eller före detta fiskare med fiskerättigheter vid Sundet – olika och ibland motsatta intressen. För det andra finns det motsättningar mellan svenska och danska fiskare, eftersom de svenska fiskereglerna är striktare än de danska, förklarar Johan Hultman.

Faktum är att bara en enda dansk är med i yrkesfiskarnas samorganisation Öresundsfiskarna, och han är inte fiskare utan chef för Öresundsakvariet i Helsingör. Den nya ordföranden för Öresundsfiskarna är inte heller yrkesfiskare, utan forskare – Filippa Säwe.

– Jag blev häpen över att bli tillfrågad, men ser det förstås som ett stort förtroende, säger hon.

I den bästa av världar skulle Filippa Säwe, som en utifrån kommande neutral person, kunna bidra med att få till en lokal samförvaltning av det kustnära fisket i Öresund. Fiskarna skulle då själva kontrollera att verksamheten följer uppsatta regler så att fisket verkligen blir hållbart.

Även länsstyrelsen i Malmö har varit inne på idén om lokalt självstyre för fisket i Öresund. Eftersom de nya EU-reglerna öppnar för mindre fiskeområden, så skulle Öresund kunna bli ett eget fiskeområde och slippa höra samman med södra Östersjön där fiskets villkor är ganska annorlunda. Men hur man kommer att lyckas utnyttja de nya möjligheterna blir beroende av de olika gruppernas intresse av att samarbeta, både tvärsöver och på var sin sida om Sundet.

Text: Ingela Björck

Foto: Kennet Ruona

Soundfish

Det fyraåriga projektet Soundfish finansieras med nära 18 miljoner kronor av forskningsstiftelsen Formas. Deltagarna är ekologiforskarna Anders Persson och Anders Nilsson, samhällsvetarna Filippa Säwe och Johan Hultman från Service management samt ekonomen Staffan Waldo från SLU och Agrifood. Projektet finansierar också tre doktorandtjänster och ett postdoktorat.