Följa-med-forskning fångar mjuka kvaliteter

2012-10-05

Allt kan inte mätas och vägas exakt. För att fånga in och beskriva den sociala verklighet där vi rör oss, lever och formas, krävs andra metoder. Ett sätt är att följa med de människor man är nyfiken på, i deras vardag.

- Det har hjälpt mig ur min forskarisolering och frigjort mig från mitt eget begränsade perspektiv, berättar Maggie Kusenbach, som forskar på människors upplevelse av hem och grannskap.

Maggie Kusenbach    Maggie Kusenbach var en av många namnkunniga huvudtalare på en konferens i Lund i september. Konferensen lockade drygt tvåhundra samhällsvetare från Europa men också andra delar av världen. Den berömde sociologen Thomas Luckmann berättade om hur han formulerade den moderna socialkonstruktionismen under 1960-talet och etnografen Paul Atkinson höll ett nästan stand-up-comedy-liknande föredrag om den fältarbetande forskarens kreativitet och lycka.

Mängder med akademiska papers presenterades inom vitt skilda ämnen, med den gemensamma nämnaren att alla resultat hade inhämtats med kvalitativa metoder.

Ofta handlar dessa metoder om att göra intervjuer eller observationer men också om att samla in video- och ljudinspelningar, texter, internetmaterial eller på andra sätt dokumentera sociala händelseförlopp. För ett par decennier var forskningen kontroversiell. Diskussionens vågor gick höga mellan "mjuka kvalitets-anhängare" och mer positivistiskt inriktade forskare som förespråkade kvantitativa metoder, t.ex. stora enkäter som man kunde räkna och göra statistik på.

- Idag kombinerar många båda traditionerna och kvalitativa metoder används brett över hela världen, berättar sociologen David Wästerfors, arrangör tillsammans med kollegorna Katarina Jacobsson och Kristina Göransson från socialt arbete.

Maggie Kusenbach, sociolog från University of South Florida, har utvecklat och förfinat de kvalitativa verktygen och fått många efterföljare. Det hon mest ägnat sig åt på senare år kallas för "go along" - följa med. Detta har hon gjort bland annat i halvpermanenta bostadsområden i Florida, bestående av husvagnar, så kallade mobile homes.

Det kan tyckas simpelt att bara hänga på någon som bor i ett sådant område. Men gör man det strukturerat och skalar upp det till att följa kanske tjugo personer så kan man få en spännande och varierad bild. Man får reda på så mycket mer om människors värderingar och vardag än vad man kunnat få fram i t.ex. en strukturerad intervju, menar Maggie Kusenbach.

Hon är särskilt intresserad av hur vi "känslofostras" i olika samhällen. Det har forskats mycket på känslor, men nästan enbart på individnivå, berättar hon. Och hon vill veta mer om hur människor som grupp och på ett socialt plan förhåller sig till de oskrivna regler som finns i varje kultur och som bestämmer vilka känslor som är "tillgängliga", och i realiteten möjliga att känna och uttrycka för oss som sociala varelser.

- I USA ser de flesta ner på människor som bor i husvagnar - de kallas för "trailer trash". Jag väntade mig att många boende skulle vara påverkade av den här negativa stämpeln. Det visade sig att vissa var det - men långt ifrån alla.

Maggie Kusenbach fick höra olika berättelser av de människor hon följde. Vissa såg sig som "home owners" - något som associeras till lyckad och hederlig vit medelklass. Andra menade att de var unga och hade framtiden för sig; om de skötte sig och jobbade hårt skulle de till slut ha råd att flytta och skaffa ett hus på fast grund.

- Genom att följa dem nära i vardagen fick jag se denna underbara variation i hur människor upplever sina liv i vad som utifrån uppfattas som ett mycket tufft, marginaliserat bostadsområde.

Text & foto: Britta Collberg

Fotnot: Konferensen arrangerades av ett nätverk för kvalitativa metoder inom ESA, European Sociological Association.


Tillbaka

Innehåll nr 3, 2013
Lunds universitet Box 117, 221 00 Lund. Telefon: 046-222 00 00