Kolleger ska styra anslagsfördelning

2012-11-12

Hela tjugo procent av statens basanslag ska framöver fördelas till lärosäten med den bästa forskningen. Dessutom ska forskningskvalitet mätas på annat sätt än i dag. Det är några av nyheterna i forskningspropositionen.

I dag är tio procent av basanslagen till universitet och lärosäten konkurrensutsatta, dvs. de fördelas till dem som bedöms ha den bästa forskningen. Dagens metod för att mäta forskningskvaliteten kallas bibliometri. Den innebär att man väger samman antalet externa anslag, publiceringar och citeringar som forskningen lett till.

Redan nästa år ska alltså dubbelt så mycket – tjugo procent – av basanslagen till lärosätena fördelas efter kvalitet. Och från 2016 ersätts mätmetoden bibliometri med kollegiala bedömningar, peer review. Med fyra- eller femårsintervall ska utländska forskare granska kvaliteten på forskningen inom olika ämnesområden vid varje lärosäte. Bedömningarna ska ligga grund för hur mycket pengar lärosätena får.

Utöver den vetenskapliga bedömningen ska sådant som samverkan med omvärlden, relevans och samhällsnytta också kunna vägas in. Det är Vetenskapsrådet (VR) som fått uppdraget att ta fram ett detaljerat förslag till hur peer review-modellen ska utformas. Här har man stor erfarenhet av peer review. Det är den modellen VR använder sig av när man fördelar anslag till enskilda forskare.

Britta Collberg

Är peer review är ett bra eller dåligt system?

Professor Olov Sterner, dekanus, Naturvetenskapliga fakulteten:

– Korrekt utförd är peer review ett betydligt bättre sätt att värdera och jämföra forskning än dagens sedvanliga citeringsanalys, eftersom en utvärderare som är insatt i forskningsfältet kan se och uppskatta de delar som är osynliga annars. Nackdelen med peer review är att det tar tid och kostar pengar, och den ger inte varje forskare ett värde (till exempel 22.3) som kan uppfattas som absolut om man tror på citeringsanalyser. Peer review jämför äpplen och päron och kan bara kategorisera forskare grovt. Sedan finns inte den perfekta peer reviewen som alla accepterar och håller med om, på samma sätt som att citeringsanalyser kan göras på tusentals olika sätt. En viss sorts citeringsanalys kan höja en forskare till skyarna medan en annan gör honom/henne medelmåttig, men vilken är korrekt?

Ann-Katrin Bäcklund, dekanus, Samhällsvetenskapliga fakulteten:

– Jag blev lite överraskad att regeringen vill införa peer review, eftersom den Flodströmska utredningen som kom tidigare i år avrådde, med hänvisning till att metoden är svår och dyr att genomföra. Jag har inte hunnit sätta mig in i detaljerna kring hur det kommer att fungera, men jag ser många problem, exempelvis svårigheter för bedömare att bilda sig en hyfsat träffsäker uppfattning om annat än gamla och väletablerade ämnen. Risken är, tror jag, att det här blir lika inadekvat som HSVs nya utvärdering av utbildningen.

Lynn Åkesson, dekanus, Området för humaniora och teologi:

– Jag har inte hunnit sätta mig in i frågan närmare, men tror att peer review kan gynna humaniora och teologi, eftersom det är en metod som brukar göra det, till skillnad från bibliometriska, kvantitativa metoder. Sedan är det en annan sak att jag är generellt kritisk till den här typen av omfördelning av basanslag. Politisk styrning och omfördelning baserad på olika kriterier – som i det här fallet kvalitet och samverkan – ställer till det och skapar instabilitet i systemet, det är min erfarenhet. Jag har ingen känsla för att det är särskilt genomtänkt. Vad är kvalitet?