Folk. Fysik och arkeologi i skön förening

2012-11-12

Per ÖstbornVad finns det för gemensamt ­mellan antikens tegelproduktion och stora nätverk av oscillatorer? Kanske bara en sak: lundafysikern Per Östborn. Han använder sina matematiska kunskaper till att göra modeller för hur tillverkningen av bränt tegel spridits i Europa.

”Synkronisering i stora nätverk av oscillatorer” var ämnet för Per Östborns doktorsavhandling. Termerna är svårbegripliga för lekmannen, men kan illustreras med enkla exempel: en teaterpublik som klappar i takt, eldflugor som blinkar i takt, hjärtceller som fyrar av sina elektriska pulser i takt...

Per Östborn fortsatte arbeta med detta ett par år efter sin disputation. Men han kände sig inte övertygad om att fysikforskning var rätt framtid för honom – och så hade han en barndomsvän, Henrik Gerding, som var arkeolog vid LU.

– Jag hade hört talas om Henriks projekt och tyckte det lät intressant. När Henrik visade sig ha användning för mina kunskaper lyckades vi få ett gemensamt forskningsanslag. Så då flyttade jag från Fysicum till Arkeologen, berättar Per Östborn.

Soltorkad lera var länge antikens vanligaste byggnadsmaterial. Omkring 350 f. Kr. började även bränt tegel användas, men det tog ett par hundra år innan teglet slagit igenom i större skala. Vad var det då som styrde teknikens spridning – var det ekonomin som avgjorde om man använde tegel eller sten i stora byggen, eller funktionen, eller sociala nätverk och statusförhållanden? Det är detta som Henrik Gerding forskar om och Per Östborn gör modeller för.

Modellarbetet tar dock bara hälften av hans arbetstid. Den andra hälften ägnas åt något helt annat – åt ”Gröna bilister”. Det är en organisation som funnits sedan 1994 och som anser att biltrafiken har en plats i samhället men måste bli mer miljöanpassad.

– Den positionen ger oss kritik från båda håll. Miljörörelsen tycker att orden ”grön” och ”bilist” inte går ihop, medan Motormännen å sin sida ser oss som förklädda miljö­muppar... säger Per Östborn med ett leende.

Gröna bilister är en ideell organisation som huvudsakligen drar sig fram på projektanslag. Per Östborn har deltagit i flera projekt: han har granskat kommunernas miljöarbete, deltagit i ett elbilsrally, kört gasbil genom Sverige från Smygehuk till Riksgränsen och kört elbil samma sträcka. Långkörningarna, där man försökte få så mycket uppmärksamhet i media som möjligt, var avsedda att peka på miljöbilarnas möjligheter och krav.

– Med gasbilen kom vi inte ända upp – gasen tog slut i Abisko! Då fick vi ju anledning att påpeka att det borde finnas åtminstone någon gasmack norr om Boden.

– Elbilen klarade sig hela vägen, fast vi fick köra ganska korta etapper och stanna för laddning var femtonde mil. Här måste tekniken fortfarande bli bättre, menar Per Östborn.

Det var genom en annan barndomsvän som han kom in i Gröna bilister. Några fler potentiellt jobb-anknutna barndomsvänner har han inte, så hur framtiden ser ut när tegelstudien är klar vet han inte riktigt.

– Men Gröna bilister har alltid nya projekt på gång. Och tegelstudien kanske leder vidare – spridningen av tekniska innovationer är ju ett stort område, säger han.

Text och foto: Ingela BjörcK

Mer om Per Östborn

BOR: i ett gammalt hus utanför Vittsjö

PENDLAR: med biogasbil tankad med gas från jordbruks- och slakteriavfall från Kristianstadslätten

INTRESSEN: friluftsliv, fjällvandringar, läsning


Tillbaka

Innehåll nr 3, 2013
Lunds universitet Box 117, 221 00 Lund. Telefon: 046-222 00 00