Gästtyckaren Per Ödling om boken: R.I.P.

2012-11-12

Per ÖdlingPer Ödling, professor i telekommunikation funderar kring nätet och böcker:

Som pojke var jag stolt medlem av Fantomenklubben. Med sorg i hjärtat insåg jag häromåret att min son aldrig skulle vandra i sin fars fotspår. Pojken var sju år och redan duktig på att läsa. Jag ville uppmuntra detta och erbjöd mig att köpa serietidningar till honom. När jag själv var sju år var ju serietidningar hårdvaluta och varje ung mans högsta önskan. Min son bad mig då förklara vad serietidningar var för något. Tagen av frågan förklarade jag, men hur jag än försökte kunde han inte förstå poängen med att åka och köpa bilder och text tryckta på papper. Han hade ju obegränsad tillgång till sådant via Internet. Han avböjde vänligt mitt erbjudande.

Som Internetprofessor, jag håller nämligen på med bredband, är jag förstås intresserad av hur nätet används. Jag pratade för ett år sedan med Jakob, en IT-ansvarig som med stor ambition och talang fortbildade sig på kvällarna. Efter tre veckors svett och tårar över en större programmerings hemuppgift om programmering frågade hans femtonåriga dotter vad som frustrerade pappan varje kväll. Blott tre dagar efter att han förklarat för henne vad han slet med, presenterade hon en fungerande lösning för sin storögde far. Upprörd, glad, men framförallt misstrogen frågade han vem som hjälpt den i ämnet outbildade dottern. "Ingen" blev svaret. Det visade sig att det på Youtube finns instruktionsvideor för hur man löser delproblem som sedan dottern kombinerat ihop till en fungerande lösning. Förmågan att använda nätet hade gjort dottern till en effektivare problemlösare än den högt respekterade pappan.

Efter lite reflekterande insåg jag att boken förlorat sin plats som vår huvudsakliga bärare av kunskap. Böcker har blivit något som äldre försöker pracka på yngre. Boken är ersatt av nätet. I alla fall hos de yngre, men det är ju de som är framtiden. När vältes bokens tron, den som restes när Gutenberg kring 1439 fick igång sin tryckpress? Jag söker förklaringsmodeller inom det område jag begriper, bredbandssystem. Under slutet av nittiotalet kom ADSL-standarden och fast bredband blev snabbt vanligt. Jag läser i DN att i Sverige hade två procent tillgång till Internet 1995 mot dagens 89 procent I samma artikel noteras att 40 procent av dagens tvååringar redan hänger på nätet. Och hälften av treåringarna.

Vad har detta för betydelse för ett universitet? Vilka slutsatser ska vi dra för vår gärning? För mig råder det numer ingen tvekan om att läroböcker kommer vi snart inte att ha på Lunds universitet. Inga fler böcker. Vad vi ska ha istället vet jag inte, men vår målgrupp är i alla fall vana att ta in information via nätet, gärna videobaserat. Jag läser i IEEE Spectrum (en ansedd teknisk tidskrift) att "Stanford President John L. Hennessy" börjat reformera Stanford i denna riktning; fått hedersmedalj för det; men presenteras under rubriken "risk taker". Men vågar han så kanske även vi ska fundera på detta.

Men först ska jag se om jag kan hitta mina gamla dyrgripar, de fyrtio år gamla silverfärgade ringarna i plast med Fantomens goda märke på den ena och den fruktade dödskallen på den andra. Vara lite sentimental innan det blir tomt i bokhyllorna bakom mig.

Per Ödling

Professor, Elektro- och informatonsteknik, LTH


Tillbaka

Innehåll nr 3, 2013
Lunds universitet Box 117, 221 00 Lund. Telefon: 046-222 00 00