Bibliotekarie fann själsfrände i spelman från 1800-talet

2012-05-30

   Peter Berry är bibliotekarie på Musik­högskolan och på fritiden är han folkmusiker och konstnär. Han har också nyligen gett ut en bok om den handikappade folkskolläraren, ­sockenbibliotekarien och fiolspelaren Abraham Hagholm från Öster­götland – en man som fascinerat Peter Berry, och med vilken han känt en viss andlig samhörighet.

”När jag ser Abraham ser jag kanske lite av mig själv. Någon som inte riktigt passar in. Någon som är svår att beskriva och som har ambitioner”, heter det i boken.

Fysiskt sett finns det däremot inga likheter. När Peter Berry var som mest inne i sitt manus sprang han i motionsspåret med en diktafon i handen för att inte missa några idéer. Abraham Hagholm däremot var sedan pojkåren förlamad i benen. Så småningom lärde han sig gå med kryckor, men innan dess fick han krypa.

– Som ambulerande lärare och bibliotekarie måste han ju ta sig från hemmet till skolorna och sockenbiblioteket. Det var säkert mycket svårt, inte minst snöiga vintrar, säger Peter Berry.

Han stötte på en spelmansbok av Abraham Hagholm när han bodde i Klockrike i Östergötland och letade efter en lokal repertoar till sin folkmusikgrupp. Gruppen gjorde en skiva med ett urval av låtarna, och Peter Berry blev alltmer intresserad av deras upphovsman.

Vid det laget hade dock Abrahams efterlämnade papper slängts, och Peter Berry tvingades lägga pussel med alltför få bitar.

”Resan i Abrahams spår blir ett sökande i alla tänkbara källor, ett hopsyende och nystande där man får ta sin egen inlevelseförmåga till hjälp för att komma nära” skriver han i boken.

De flesta hade nog gett upp ett så mödo­samt detektivarbete. Men för Peter Berry hade Abraham Haglund vid det laget blivit en ständig följeslagare och samtalspartner, och han ville inte ge upp innan han nått till vägs ände med Abraham. ”Att göra dig levande, och samtidigt upptäcka mig själv, har varit kärnan i mitt arbete”, heter det i bokens slutkapitel.

Boken om Abraham från Godegård har getts ut i Musikhögskolans skriftserie Forum för musikaliskt lärande. Den är illustrerad med tusch- och kritteckningar av författaren själv – för Peter Berry ägnar sig inte bara åt musik på fritiden, utan också åt bildkonst.

I en av salarna på Musikhögskolan hänger en stor Berry-målning som föreställer hans egen mormor och morfar på picknick i gröngräset. Tavlan är i huvudsak realistisk, men ett par detaljer avviker. Varför håller mormor i en toffel – och varför är där en vit häst med vingar i bakgrunden? Peter Berry har själv ingen annan förklaring än att ”hästen ville in”, vilket han tycker räcker: den konstnärliga friheten ska få ta plats.

Boken om Abraham har gett mersmak, så han är nu redan igång med ett nytt skrivprojekt.

– En bekant som följt mitt arbete med Abraham tyckte att det påminde om ett far-son-förhållande. Därför har jag faktiskt börjat skriva på en bok om min far, som var en framstående cellist, berättar Peter Berry.

Text & foto: Ingela Björck