Lunds universitet

Sex och funktionsnedsättning – möjligheter och hinder i Danmark och Sverige

Den 25 februari inledde det nystartade Centrum för sexologi och sexualitetsstudier sin nya seminarieserie med ett besök av antropologiprofessorn Don Kulick från University of Chicago. Tillsammans med professor Jens Rydström från Lunds universitet presenterades ett nytt forskningsprojekt som handlar om synen på sexualitet och funktionshinder i Sverige respektive Danmark: ”Strutspolitik i Sverige” inrymdes i titeln på föredraget.

Resultaten visar nämligen att trots att Sverige och Danmark har mycket gemensamt, så skiljer sig attityderna till sexualitet och funktionshinder dramatiskt åt mellan länderna. Forskarna menar att funktionsnedsattas sexualitet förtrycks och förnekas i Sverige, medan den erkänns och underlättas i Danmark. På andra sidan Öresundsbron erbjuds personal handledning, utbildning och riktlinjer, och i Sverige utbreder sig istället en känsla av osäkerhet över vad man får och inte får göra, som var och en måste hantera så gott det går.

Jens Rydström beskriver ur ett historiskt perspektiv att frågor om sexualitet och funktionsnedsättning har lyfts högt upp på den politiska dagordningen i Danmark ända fram till idag, medan de i Sverige försvann ur den politiska debatten på 1980-talet. Dessutom är Sverige ett land som karaktäriseras av konsensus, jämfört med Danmark som lite förenklat kan sägas stå för konfliktperspektivet. Man behöver helt enkelt inte vänta på ett beslut tills alla är överens om en fråga.

Intressant är att lagstiftning och socialförsäkringssystem till förväxling är lika i båda länderna, även om det skiljer sig åt på en – möjligen i detta sammanhang – viktig punkt, nämligen sexköpslagen. Utan att fördjupa oss i detta, kan vi konstatera att den lagen i sin tur får konsekvenser – eller avspeglar – en syn på sexualitet som i ett större perspektiv skiljer de båda länderna åt. Men inte kan det vara detta som är förklaringen? Låt oss istället fundera vidare över likheter.

Båda länderna har en lång tradition av obligatorisk sexualundervisning, där Sverige var först i världen redan 1955. Här framkommer dock både i Sverige och Danmark den dubbelhet och mångfacettering som kännetecknar en västerländsk syn på sexualitet; å ena sidan anses sexualitet ha ett värde i sig, å andra sidan fokuseras och prioriteras risker och problem.

När det gäller personer med funktionsnedsättningar så genomfördes under 1970-talet både i Sverige och Danmark samhälleliga reformer gällande normalisering, självbestämmande och integrering. Personer med funktionsnedsättningar skulle hädanefter leva ”som alla andra”. Från att ha vuxit upp på stora enkönade institutioner gavs nu sociala och ekonomiska möjligheter för föräldrar att själva ta hand som sina barn med funktionsnedsättningar. Historiskt sett hade dessa institutioner att göra med samhällets omsorg och kontroll av s.k. avvikande personer, och därmed av sexualiteten. Det var viktigt att sociala problem inte skulle gå i arv, och att personer med ”sämre gener” inte skulle föda barn.

Svensk forskning visar att det idag sker en mer diffus sorts kontroll, som istället baseras på oro. Personal som arbetar med unga med intellektuella funktionsnedsättning är rädda för att de ska råka ut för negativa aspekter av sexualiteten; till exempel risken för sexuella övergrepp, att bli lurad eller bli oönskat gravid. Då den som har en funktionsnedsättning i olika grad befinner sig i en beroendesituation blir man också beroende av andras värderingar och inställning till ens egen sexualitet. Det här inkräktar förstås på möjligheterna till självbestämmande, som ju varit ett ledord i snart fyra decennier.

Men vad som egentligen sker i Sverige vet vi inte så mycket om. Kanske finns det redan personal som tillhandahåller sexhjälpmedel till personer med fysiska funktionsnedsättningar eller som hjälper par att lägga sig i en bekväm ställning i sängen tillsammans. Kanske finns det även någon som gör den ”klassiska resan” till Danmark för att köpa sex. Det vi vet är att ingen gör det officiellt och med arbetsgivarens goda minne, utan att man i så fall utgår från sitt eget ”sunda förnuft”.

Så, kanske ska vi inte grubbla så mycket över varför det ser olika ut, utan bara bestämma att nu ska sexologi ingå i alla människovårdande utbildningar som obligatoriskt ämne. Det är heller inte så att det är ett ointresse för detta från fältet. Handledning och utbildning i sexologi efterfrågas av personal i Sverige – det märks inte minst på det eftersökta masterprogrammet i sexologi vid Malmö högskola.

Och om vi beslutar detta, så kan vi istället skapa fördjupad kunskap på området och synliggöra dess komplexitet. Personer med funktionsnedsättningar är ingen homogen grupp, och det är inte så att alla funktionsnedsatta har samma slags sexuella behov lika lite som någon annan. Det finns olika sorters funktionsnedsättningar, det är skillnad på medfödda och förvärvade funktionsnedsättningar och på fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar etc. Därtill är det en mängd andra faktorer av betydelse som bör uppmärksammas: kön, etnicitet, ålder och inte minst social klass…

Och till sist; vad menar vi med hjälp med sex - hjälp till onani, till samlag, till flirt? Att se bredden även vad gäller sexualitet handlar inte bara om olika sexuella uttryck utan också om att öka tillgängligheten till sociala arenor för kärlek och sexualitet. Det innebär till exempel att även homo-, bi- och transpersoner med funktionsnedsättning ska känna sig välkomna på danser som riktas till unga med intellektuella funktionsnedsättningar. För vad ska man normaliseras till om inte till samma mångfald som i övriga samhället?

För att fortsätta lyfta frågan arrangerar Centrum för Öresundsstudier tillsammans med Centrum för sexologi och sexualitetsstudier ett symposium den 18 september 2014 med spännande forskare, kliniker och aktivister – väl mött då från båda sidorna av sundet!

Publicerad 28 februari 2014



Lotta Löfgren-Mårtenson är professor i Hälsa och samhälle med inriktning sexologi och sexualitetsstudier, Malmö högskola, där hon även är föreståndare för Centrum för sexologi och sexulalitetsstudier.

charlotta.lofgren-martenson@mah.se

http://lofgren-martenson.com

http://sexologibloggen.se


Uppdaterad:2014-02-28


Lunds universitet Box 117, 221 00 Lund. Telefon: 046-222 00 00