Lunds universitet

Söder om gränsen

 

Tonen i insändarna är irriterad och handlar om gränsinvasionen i stan.  Folk väller ut ur färjorna med släpkärror som lastas med vin, sprit och billiga cigaretter. I illasittande joggingdräkter sitter de nere vid hamnkajerna och dricker burköl. Stan har förvandlats till en charterdestination av köp- och nöjeslystna från andra sidan gränsen. Men insändarna kommer inte från Helsingørs Dagblad utan från Strömstads Tidning.

I Sydsverige skapar fokus på Öresund hemmablindhet. Det finns gott om andra gränsregioner i Sverige att lära av. Vad händer till exempel kring Svinesund, där norsk-svensk gränstrafik under lång tid skapat ett mycket skiftande och särpräglat landskap? I  sommarbutiken uppe i Nordbohuslän vänder sig en norrman mot mig och säger leende. ”Vi är tillbaka nu och tack för att ni tagit hand om Bohuslän så fint de senaste trehundra åren!” Ja, norrmännen är tillbaka och det på ett sätt som räddat många västsvenska gränskommuner med vacklande ekonomier och avfolkningsproblem. Idag har Strömstad den näst lägsta ungdomsarbetslösheten i landet. Det finns hur mycket jobb som helst att få här i kassan och på lagret i de affärer som expanderar överallt för att mätta den norska köplusten. Samtidigt reser många unga till Norge för att ta jobb till högre lön. Servitören eller butiksbiträdet i Oslo är liksom i Köpenhamn allt oftare en svensk.

Gränstrakterna kring Svinesund står som ruinlandskap över ständigt skiftande handelskonjunkturer. Nu är det bara igenombommade affärer på norska sidan, där man ännu kan minnas hur svenskarna satt i bilköer under 1950- och 60-talen för att köpa billigt norskt statssubventionerat socker, mjöl och margin, medan norrmännen handlade allt från badkar till kläder på svenska sidan. Vid den övergivna gränsbutiken i norska Kornsjö kan man läsa literpriset på bensinpumpen från stängningsdags: 5,22 litern. Det var en del år sedan. Nu rullar oljemiljonerna in i Sverige, där till och med bensinen är billigare. Handelsläckaget talas det om i bekymrade ordalag från norskt regeringshåll, precis som dansk skattelagstiftning hela tiden måste snegla mot gränshandeln med Tyskland och Sverige.

”Att göra en Harry” kallas det nedlåtande när somliga åker på lågpristurné till Sverige. Det är som när danskarna klagar över att det är för många ”Brian” med ring i örat som flyttar till Sverige bara för att köpa bil billigt. Klass finns hela tiden med som en dimension i gränstrafiken. Vad är det du köper? Norska pensionärer kan skaffa sig ett litet svenskt sommarnöje genom att köpa en tvårummare billigt i något av de halvtomma hyreshusen i en gränsort, medan andra utan att tveka betalar 5-8 miljoner för en liten sommarstuga med havsutsikt, som  rivs direkt för att ge plats åt något pampigare. Ortsborna kan klaga över hur norrmän stänger strandstigar eller sätter upp plank, men det handlar inte om något norskt utan om stenrika Oslobor som vill investera i urbant privatliv.

Varje gränstrakt blir en slags seismografisk yta där man kan avläsa allt från handelskonjunkturer, valutasvängningar och nationell lagstiftning. Vad är förbjudet, subventionerat eller svindyrt på andra sidan gränsen? Under många år vandrade jag bland marknadstälten på svenska sidan Svinesundsbron och såg på utbudet: aktivt kol, smällare, air guns, polisradio, djurpornografi. Det kändes som att bo i en bananrepublik.

Idag är gränshandeln gigantisk. Syttende mai i år invaderades inte bara Karl Johan av tusentals Oslobor i folkdräkt. Över tjugotusen valde att dra på shoppingtur till Nordby, det jättelika köpcentrum som ligger mitt ute i skogen strax söder om gränsen. Därmed slog man dagsrekordet. ”Här bygger vi Nordens största livsmedelsbutik” står det vid skogsdungen.

På vägen hem till Norge med fullastad bil passerar man en stor reklamskylt: ”Vill du veta om det är tullkontroll nu?” Ring bara ett mobilnummer. Smuggling i alla upptänkliga former har varit ett stående inslag i gränshandeln i århundraden.

Om Själland setts som ett slags Schlaraffenland för svenskar, där synd, droger, häftigt nattliv, billig fatöl och massor av brun sås sedan länge flödat, så är Bohuslän nu Norges charterdestination - ett ”South of the Border”. Strömstad har blivit Sveriges Helsingör. Hit åker man för att handla billigt, festa och känna sig lagom utomlands.

Vad kan man lära om livet kring Svinesund och de många andra svenska gränsregionerna från Tornedalen till Ystad? Inte minst att det nordiska flödet av människor, varor och idéer över gränserna främst styrs av valutasvängningar och arbetsmarknadskonjunkturer. De förvandlar gränsbroarna till oförutsägbara vippbroar, som lutar åt än det ena och andra hållet. Huspriser, läskedrycksskatter, bilreparationer, dagisavgifter eller extrapris på hemelektronik skapar dragningskraft. Som regionaut, investerare eller lokalpolitiker gäller det att ha is i magen. Är svenska kronan på väg upp eller ned? Gränsregioner blir ofta EU-projekt men det är just det faktum att Norden inte är en euro-union som främjar integrationen. Samtidigt som den gamla nordiska samarbetsretoriken kommit att bli allt mer avslagen så skapar Harry och Brian ett nytt Norden.

 

Krönikan publicerad den 8 augusti 2012

 



Orvar Löfgren, professor emeritus i etnologi vid Lunds universitet.

 


Uppdaterad:2014-02-28


Lunds universitet Box 117, 221 00 Lund. Telefon: 046-222 00 00