Lunds universitet

2000-talets forntider i Danmark och Sverige

Den avlägsna forntiden kan tyckas konstant, oföränderlig och kanske rentav nationslös. Nationsbildningar är ju som bekant ganska sena konstruktioner, och då kan man tro att den tid som föregick nationalstaternas tid på något vis också skulle befinna sig bortom dessa föreställningar. Vid en närmare betraktelse visar det sig vara omöjligt att finna en nationslös forntid, då vi alltid tycks foga historien efter våra nutida syften. 

Eftersom jag tycker om att gå på museum, inte minst för att betrakta nutiden förklädd i dåtidsdräkt, har jag genom åren sett många tydliga exempel på hur historien aktivt används för våra syften idag. Den danska och svenska forntiden är exempelvis ganska olikartade om man får tro berättelserna på de nationella museerna. Utställningen "Forntider" på Historiska museet i Stockholm öppnades i två etapper 2005 och 2007, och utställningen "Danmarks Oldtid" på Nationalmuseet i Köpenhamn öppnade 2008. Utställningarna är inga mossbelupna framställningar utan aktuella 2000-talsprodukter. De kan förmodas stå i samklang med vår tids självbilder.

Redan namnvalet på utställningarna signalerar skilda, nationellt betingade förhållningssätt. Historiska museet i Stockholm använder namnet "Forntider" för att signalera utställningsinnehållets variation, mångfald och mångtydiga karaktär, det ger betraktaren möjlighet att tolka materialet i olika riktningar utifrån betraktarens nutida horisont: svensk eller invandrad, fattig eller rik, han, hon eller hen.

I valet av titel på utställningen i Köpenhamn, "Danmarks Oldtid", följs en känd rubriksättning av arkeologin i Danmark alltsedan Johannes Brøndsteds bokverk i 3 band, "Danmarks Oldtid" (första utgåvan kom 1938), men kanske är det redan arkeologen Worsaaes "Danmarks Oldtid" från 1843 som är inspirationskällan. Den forntid som presenteras är otvetydigt dansk.

Vår egen tid i det danska Nationalmuseets utställning "Danmarks Oldtid" är tydligt synlig i de estetiska valen, där nyfunktionalistiska montrar av glas och stål stillsamt inramar objekten från det förflutna. Omgivningarna är svalt sparsmakade och enkla, färgvalet går i vitt, svart och trä. Danskheten kommer till uttryck tidigt i det kronologiska förloppet. En drunknad kvinna från äldsta stenåldern för 10 500 år sedan betecknas som "den ældst kendte dansker", där hon hittades i en sjö på Fyn. Längs utställningens kronologiskt grundade väg presenteras ett antal "highlights" från förhistoriens olika skeden, objekt som speglar välstånd, prakt, det unika och Danmarks tillblivelse.

I det svenska Historiska museets utställning "Forntider" hamnar besökaren i något som liknar en färgglad transithall på en flygplats, kanske Arlanda. I högtalaren hörs röster som anger att det är dags att gå till de olika gaterna för att göra tidsresor till skilda förflutenheter. Den röda tråden genom utställningen i Stockholm handlar om hur nutidsmänniskan relaterar till det förflutna utifrån sina egna erfarenheter: "Vart är du på väg? Vem lever du med? Vad styr ditt liv? Hur stor är din värld? Hur ordnas din värld? Vem berättar din historia?". I utställningsrummen relateras forntiden till den svenska nutiden; genom bildspel som visar en plats och dess förändring från förflutenhetens vilda landskap till nutidens förortsmiljö med höghus; genom att olika arbetsredskap från vår egen tid placeras i montrar intill forntidens motsvarigheter; eller genom en diskussion om och ett ifrågasättande av mänskliga relationer, familjebildningar, genus, ålder, klass och etnicitet då och nu. Normer och regler som styr oss idag ifrågasätts genom hela utställningen.

Är utställningarna möjliga att integrera med varandra? Faktum är att det inte ens går att tänka sig de svenska frågorna ställda i den danska utställningen, liksom den danska utställningens presentation överhuvudtaget inte kan tänkas in i den svenska utställningen.

Hur kan forntiden te sig så olikartad i två länder som är så nära grannar? Svaren står att finna i dagens politiska situation och debatt i Danmark och Sverige, där en stor skillnad finns i synen på vad som är typiskt danskt respektive typiskt svenskt.

Låt oss göra ett tankeexperiment: vad skulle hända med forntiden om en utställning förlades till Öresundsbron, ombord på ett tåg i ständig rörelse? Och om utställningsproducenter från de båda länderna tillsammans fick arrangera en samordnad utställning, en föreställning om ett förflutet som inte bär prägel av dagens nationella särartstänkande? Man kan bara spekulera. I vår tid görs, både i Danmark och Sverige, och även i övriga västvärlden, gärna ett stort nummer av ett globalt förhållningssätt och möjligheterna till nätverkande och kommunikation över alla gränser, men i bilderna av forntiden är vi fortsatt ganska fastlåsta och till synes besatta av de påbjudna nationella berättelserna. Kanske kan helt nya berättelser uppstå när gränser utmanas? I detta sammanhang bör Dunkers kulturhus i Helsingborg nämnas. I deras helt aktuella utställning från 2012, "På gränsen", tar utställningsproducenterna ställning till vad gränslandet vid Öresund har betytt för staden Helsingborgs historia. Här har personer från både Sverige och Danmark samverkat och tillsammans balanserat på gränsen.

Jag tror inte att tillvaron vid gränsen enbart är viktig för en stad som Helsingborg, som befinner sig uppenbart nära en gräns som vi alla kan känna igen. Risken är att gränsdiskussioner bara förs där gränserna tar sig fysiskt uttryck. Gränser är också i högsta grad mentala, och vill man ta sig över och förbi dem, behöver man kontrastera den invanda bilden med något annat och nytt. En spännande och intressant övning kunde vara att överskrida de båda klassiska "nationalvetenskapernas", arkeologins och historiens, mentala gränser. Detta kunde med fördel ske samtidigt i ett gemensamt projekt i Danmark och Sverige.

Bodil Petersson

 

Publicerad 31 oktober 2012



Bodil Petersson är fil.dr i arkeologi och lektor vid Linnéuniversitetet. 

Hon var tidigare forskarassistent vid Centrum för Danmarksstudier. hennes specialintresse och forskningsfält rör arkeologins och historiens användningar i vår tid

 


Uppdaterad:2014-02-28


Lunds universitet Box 117, 221 00 Lund. Telefon: 046-222 00 00